26 januari, 2009

Drullputtar

Imorse i rusningstrafiken på E18 var det många som skulle in till Stockholm samtidigt, det är extra många varje måndag morgon. Vädret var inte det bästa och avstånden är korta. Det var egentligen bara frågan om NÄR och inte OM det skulle ske något tillbud. Plötsligt står trafiken så gott som still framför oss och vi tvingas till en kraftig inbromsning. Ingen panikinbromsning, bara kraftigt. Självklart så trodde vi att det var som vanligt, att folk körde i vänsterfil så länge som möjligt innan de skulle av motorvägen. Så brukar folk göra av någon underlig anledning. Efter några sekunders stillastående trafik ser vi hur en dam kliver ur bilen några bilar framför oss.
Visst brukar man kliva ut och titta på skadorna, kolla om den andra föraren mår bra och man fyller i blanketter. Men gör man det i vänsterfil på motorväg i rusningstrafik? Om man haft oturen att vara med om ett tillbud, vill man medvetet skapa ännu mer problem för bakomvarande? Efter en dryg minut kliver de bägge förarna åter in i sina bilar och kör åt sidan så att alla bakomvarande kan få komma fram. Varför är människor så egocentriska i trafiken? Varför tror de att de kan göra som de vill och att alla glatt skall anpassa sig efter det som de gör?

Inga kommentarer: